Nu är det jag som är megastjärnan...

Säga vad man vill om fantasi, men den går aldrig lack i min hjärna. När jag var liten var jag livräddare i Baywatch (trots min ringa ålder på 9 år), senare var jag läkare (vid 15 års ålder) och i natt var jag storvinnare på ett av Las Vegas alla casinon. Jag satt där lite sexigt på en hög barstol klädd i skinn och tittade mystiskt fram under min stora fjäderboa. När croupiern pekade med sin hand mot mig och jag insett att jag vunnit en miljon dollar kollade jag nonchalant tillbaka på mina motspelare och sade: "My name is Winner. Carolina Winner..."

Det är väl ungefär så jag ser på casino, och hade jag någon gång åkt till Las Vegas och spelat så är det exakt såhär det hade gått till. Förmodligen utan fjäderboa och någon miljonvinst, men ändå i samma coola anda. Dessvärre har jag aldrig spelat på något casino. Black Jack och Roulette låter spännande, men för mig är det något som stiliga cigarrökande herrar håller på med där på andra sidan jorden.

I min lilla stad, Hässleholm, har vi på sin höjd tre enarmade banditer som står utplacerade runt om i gallerior och pizzerior. Den enda rök man uppnår där är när en pizza bränns i ugnen eller en gammal gubbe bolmar ut röken från sin hemmagjorda cigarr i en hostattack. Charmfaktorn är hög.

Det närmaste casino jag själv kommit är den gången jag var liten och min familj åkte med Finlandsfärjan. Mina brorsor fick syn på en sådan spelautomat där en bricka går fram och tillbaka. Man ska lägga i mynt, så när exakt antal mynt hamnar på brickan så vippar den över och då vinner man alla mynt. Mina brödrar som vid tillfället var runt 6-8 år orkade inte vänta på att tillräckligt många mynt skulle hamna på brickan, så i ett desperat försök sparkar de till automaten och ner faller pengarna. Tyvärr blev de påkomna och inte ett öre rikare. Men innebörden "Casino" får mig alltid att småle ;)