Berättelsen om den pinsamma väskan...

Har fått kommentarer från folk som vill höra historien om den pinsamma väsksituationen igen, och från några som inte läst den men som blev nyfikna. Så jag tänkte att jag drar den igen, då det är något av det mest pinsamma jag varit med (och mest pinsamma att berätta)...


"För något år sedan var jag helt inne på att köpa en Mulberry Bayswater. Jag visste att min ögonsten fanns i en väskbutik i Kristianstad, så en dag efter skolan begav jag mig. Affären som sålde väskan var en ren märkesbutik av högsta klass (vilket gör att jag vanligtvis inte vågar mig dit speciellt ofta). Nyser man åker man ut, nästan i alla fall...

Direkt när jag kom in i butiken glittrade det till i ögonvrån. På hyllan precis bakom kassan stod min ögonsten, min nya kärlek, en Mulberry Bayswater i färgen Oak. Mamma mia! Jag gick ett varv, nej, jag skuttade av lycka. Tackade nej till hjälp från expediten då jag visste att min ekonomi just då inte tillät mig att köpa någonting. Inte ens väskan jag var där för att kolla in.

Efter fem minuter av stirrande så blev jag lite småsur på att jag inte kunde köpa den, så jag lutade mig närmre väskan och viskade tyst "Du är ändå så ful, så jag tänker inte betala ett öre för dig". Precis bredvid mig låg omklädningsrummet, och ur det steg en stor tant och sade med hög röst "URSÄKTA MIG, MEN VAD SADE DU TILL MIG NU?". Jag stod som ett frågetecken men förstod ganska snabbt att hon uppfattat det som att jag viskade till henne att HON var ful, inte väskan. Expediten var snabbt på plats och frågade vad som försegick. Blicken från expediten till kassörskan avslöjade att det inte krävdes mycket i denna butik innan det var dags att trycka på larmknappen.

En nervös Carolina svarade "Ingen aning" och trippade därefter ut från butiken för att aldrig komma tillbaka. Och idag äger jag fortfarande ingen Mulberry Bayswater. Tappade nog sugen efter den incidenten..."

ROBINSON 2009: Grattis Ellenor

Jag: "Lukas eller Jarmo kommer vinna."
Bror: "Eller inte..."
Jag: "Jodå."
Bror: "Får vara Jarmo, för han är i final då..."
Jag: "Men jag hejjar på Lukas."
Bror: "Hur går det till?"
Jag: "Det är ett fritt land."
Bror: "Du är knepig."
Jag: "Jaaa, hejja Lukas..."

Bättre blogg och Siesta-festival...

Shit on me. Har jobbat och tränat dygnet runt denna vecka. Nästan.

Musiken dånar. 200 meter från vårt hus pågår Siesta-festivalen för fullt. En festival som samlar runt 10 000 människor i vårt lilla kvarter, i Hässleholm, i Skåne. En gammal jobbarkompis som är väktare ska se till så att stationen fortfarande står kvar i morgonbitti. Funderar på att skicka dit några hundra personer som invaderar stället, och sen kan dom hälsa från mig. Muhahaha.

Varför jag själv inte är på festivalen? Var där förra året, och det var skitmys. Men denna gång jobbar jag två av dagarna, plus att jag har en sak bestämt i morgonkväll. Som inte kan avslöjas här. Kanske någon gång. Kanske inte. Men det blir sjukt spännande...

Tänkte blogga min pinsamma väskhistoria i morgon som många frågar efter. Avslutar detta inlägg med årets artister som jag missar att se (dock inte att höra, för det hörs kan jag lova). För att inte missa stämningen denna gång så lever jag på minnen och att krypa ut genom mitt fönster och sova en stund på taket och insupa musik... ♥